Uppslag 10

Sahlgrenska sjukhuset är stort!
Sjuksystrarna där äro många! Om-
kring 300 sköterskor och elever!
Arbetstiden är lång. Sextio tim-
mar i veckan. Men de 60 timmarna
betyder en betydlig förbättring. Det
har nämligen varit 80 timmar. Redu-
ceringen i arbetstidens längd har ny-
ligen ägt rum.
Sextio timmars arbete i veckan å ett
sjukhus kan vara ansträngande nog.
Inte underligt då, att tanken föddes
att ordna ett sommarhem. För
tre år sedan började man fundera över
projektet. Genom en jultidning ”Stu-
gan” 1931 och ett par basarer, där
man sålde Sahlgrensystrarnas hand-
arbeten, fick man ihop till grund. Och
det huvudsakligaste för ett bygga.
En styrelse har haft att ordna om
Så att ”Stugan” skulle bli verklighet.
Där fanns fröken Henning samt syst-
rarna Britta Källström, Karin Olsson,
Ann-Sofi Manne, Anna Forsén och
Ebba Andersson.
Och så satt man igång. Fick tag i
plats vid Hammar, ute på Näset. Arki-
tekt Wilhelm Mattson utförde rit-
ningarna. Byggmästare Tellander stod
för uppförandet.
Nu är stugan färdig. Sahlgrens-
systrarnas sommarhem står vackert på
en bergknalle ute vid havet. Om-
rådet är stort. C:a 17, 000 kvm. Sten-
mark broderad med ljung.
”Stugan” invigdes i tisdags förra
veckan. Hundratals Sahlgrenssystrar i
sina ljusa sköterskedräkter hade
samlats där ute. Överläkarna, d:r Sven
Johansson och d:r Gotthard Söder-
bergh hade också passat på för att
se hur deras personal ordnat åt sig för
sommaren. Tidningsmän och andra
inbjudna. Det var en väldig samling
som syster Britta och fröken Inga
Hemming hade att hälsa välkommen ut
till landet, ut till havet, ut till fåglar-
ne. Solen sken så särskilt vackert.
Sahlgrenssystrarna sökte också tävla
med solen. Att de voro glada över,
att ha landställe på egen grund, var
tydligt.
Så visades allt! Och vi som hade att
göra husesyn fann det allt vara gott
och bra. Den rymliga storstugan, där
det bjöds på kaffe och dopp, var fun-
kis. I alla händelser fullt modern och
enkel. Vackert målad och hemtrev-
ligt med tak i plywood. Överallt lyste
det i vackra färger: rostrött, gult och
grönt. Ett stort präktigt kök. Sär-
skilt rum med skåp för badgrejor. En
stor källare, nedsprängd i berget, för
förvaring av matvaror o.d. I övre
våningen sovrum med sovkojer. Be-
kvämt och praktiskt ordnat för att
samtidigt kunna härbergera 18 natt-
gäster. Fler blir det väl knappast,
som kan ligga kvar under nätterna,
omväxlande. Men behövs det, så är
det en enkel sak att ordna med fler
sängplatser, så stora utrymmen som
finns.
I sitt hälsnings- och invigningstal
frambar föreståndarinnan, fröken
Henning, ett tack, främst till sjuk-
husets läkare d:r Söderbergh och d:r
Johansson för det intresse de visat
bygget; till arkitekt och byggmästare;
till alla som bidragit till att finansiera
sommarhemmet. Som man hoppas-
genom en ny basar- skall vara helt-
betalt.
Men nu vänder vi blicken utåt. En
bedårande utsikt, vare sig man place-
rat sig i storstugan, å verandan eller
nedanför på berget. Där ute ligger
de blåa fjordarna, med dess gråa klip-
por och kobbar. Långt borta ser man
konturerna av Vinga fyr. Där ute på
böljorna dunkar kuttrarna, där glider
segelbåtar fram. Vid stränderna
kommer sommaren med ett livligt bad-
liv. Och en bit från ”Stugan”, nedan-
för bergbranten har Sahlgrenssytrar-
na sina egna badställen på omkring
200 meters strandvidd.
Vad kan man mera begära! Vi
lyckönska dem till förvärvet! De be-
höva så väl den solbestrålning, det
lugn och det salta havsstänk, som här
bjudes. Som omväxling med långa
dagar och nätter vid de sjukas bäddar.
När sund och vik här stranden spegla,
Med pris åt dem vi villigt är tillfreds
Men när tvärs stiltjen kårar segla
Med solguld i, då är vi rätt tillfreds.